Tacksamhet
Jag kan inte låta bli att känna en sån glädje av att jag faktiskt fått möjligheten att åka tillbaka till barnhemmet en andra gång. Att få möta dessa underbara barn som såklart haft en tuff start i livet, men som nu har hela livet framför sig. Att få se dem växa upp och utvecklas. Killarna som var småkillar för tre år sedan är idag stora grabbar med ett stort hjärta. En sån sak som att de lämnade över fotbollsplanen härom kvällen till småttingarna och satte sig vid sidan om med oss och hejjade på dem fick mitt hjärta att svämma över av kärlek.
Det kan hända att jag bara är en volontär som kommer och går för dessa barn. Men en sak är säker. De har i alla fall en stor plats i mitt hjärta. Och jag hoppas att jag kommer kunna göra mycket för dem genom åren som kommer. Men sen tror jag faktiskt att det betyder något för dem med när volontärer väljer att komma tillbaka.
Vill ni, samt har möjligheten kan jag bara råda er till att söka er hit som volontär. Att få spendera dagarna med dessa barn som är som vilka barn som helst (kanske lite starkare av det de gått igenom). De tjatar och busar. De bråkar. Och de vet hur de ska göra för att få som de vill... man lägger huvudet på sned och ler som bara dem kan. Då får man kämpa emot ibland för att stå fast vid sitt beslut.
Ja det känns lite som att komma hem när jag är med barnen. Känns lite som en andra familj.
Vill ni så tycker jag även att ni ska bli månadsgivare. Det behövs. Jag skäms nästan för att säga det men jag har inte blivit det än. Datorn krånglade när jag skulle bli det. Men det är det första jag ska ta tag i hemma i sverige. Däremot skänker jag pengar då och då. Men... vill ni stötta barnhemmet genom att bli månadsgivare så gå in på www.happychild.se. Ni kan även följa Barnhem Muang Mai på facebook.
Kommentarer
Trackback
