Jag kommer nog aldrig lära mig att säga hejdå utan att tycka det är jobbigt. Men ibland måste man bita ihop och visa sig stark. Som när man säger hejdå till barnen här till exempel. Som igår, en av vår 15åringar ska in i tempel och leva som munk en månad nu under lovet. Detta ser väldigt bra ut i derss "CV" eller vad det kallas här i Thailand.

 

När jag slutade igår så skulle jag åka iväg med moppen. När jag är påväg till moppen är det en stor folksamling nere vid bilarna och jag inser att han är påväg att åka till templet. Så jag tänkte att jag får ställa mig bland alla andra och vinka av honom. Han sitter redan på bilflakets bänk när jag kommer dit, men när han ser mig så reser han sig och slänger sig om halsen på mig och ger mig världens största kram. Då var det tufft ännu en gång för känsliga mig. Men på nått sätt biter man ihop och är stark. Tårarna får man hålla för sig själv. Men jag har fattat det som han ska vara där en månad, så jag tror jag kommer hinna träffa honom innan jag åker hem, i alla fall några dagar.

 

Just nu sitter jag inne på rummet framför fläkten. Är ledig idag så har haft en lugn morgon. Sitter och väntar på Lovisa som är på yogan. När hon kommer ska vi iväg och luncha tillsammans. Vi har bott ihop i 2,5 månad men aldrig åkt och lunchat ihop pga olika scheman och så, så vi tyckte att det var dags. Vi ska till ett ställe som tydligen ska ha jättefin utsikt. Lovisa har varit där en gång tidigare.

 

Lovisa börjar jobba klockan 14 så när vi lunchat klart åker jag bara ner till Nai yang-stranden och ligger där resten av dagen eftersom jag är ledig. Jag är ledig imorgon med och då funderar jag på att köra en heldag på Banana Beach, min favorit!

 

förresten, kan jag tipsa er om att surfa in på happytour.se. Den 29 mars, alltså på lördag, börjar 4 killar cykla ifrån stockholmstrakten. Målet är att cykla hit till barnhemmet, 1600 mil, 18 länder ska dem passera på vägen. De räknar med att komma till barnhemmet i december. Vill man kan man donera pengar för varje mil de cyklar. Pengarna går till detts barnhem som jag volontärarbetar på. Så kom igen:)

Bara tanken på att komma på idén att cykla hit, hur coolt är inte det. Jag önskar killarna i Happy Tour all lycka och kommer följa deras resa med spänning såklart!