Idag hade jag min första riktiga arbetsdag som jag inte gick bredvid. Skönt att komma igång ordentligt, På schemat stod engelskaundervisning för 12åringarna på en av skolorna. Jag var riktigt taggad över att få gå iväg och ha en alldeles egen lektion. Men när jag kom dit var det bara att vända hem igen. Tydligen hade de e  examinationsdag som de missat att meddela. Enligt mina volontärkollegor är detta rätt vanligt att lektioner ställs in hux flux. Lika bra att vänja sig kanske. Nu får jag vänta en vecka på att ha lektion, då jag inte jobbar något pass där det ingår.

 

Istället hängde jag med Karolina till en mekaniker som fixade vår ena moppe som hade punka. Blev en dyr affär, hela 30 bath (ca 6kr).Nöjda och glada vandrade vi hem till barnhemmet igen.

 

Idag är jag jättetrött! Suttit ute och lekt med tågbana och spelat bordtennis hela kvällen, så nu ska det bli gott att sova. Imorgon jobbar jag 10-19 och då ska vi åka iväg med alla barnen och bowla, det ser jag fram emot.

 Nu har jag varit här i en vecka och alla jag pratat med här har rätt, ge det en vecka så släpper barnen in dig. Det stämmer. Fler och fler barn kommer fram och vill busa och leka. Dem är så söta för dem säger inte JennY, utan istället hör man dem ropa Jenniiii. Känner redan nu att det kommer kännas oerhört jobbigt när man ska lämna dessa underbara människor om 15 veckor. Även fast det är långt kvar kan man inte låta bli att tänka på det. Men jaja, nu ska vi vara glada:) Lite bilder från idag:

 

 

 

 

 

 

        Detta togs påväg hem från skolan.

 

 

   Här på denna gatan bor jag!