Kata bjuder på regn och molnigt
Åh... hade precis skrivit ett inlägg, så tappar jag internet och sedan var det tydligen borta...
Så jag kör en kortvariant av det inlägget. Vaknade i alla fall upp till ett mulet Kata. När sedan regnet kom efter frukost så valde jag att skippa poolhänget. Istället slog jag mig ner på balkongen med en bok, och lyssnade på regnet som smattrade. Helt plötsligt hade klockan hunnit bli 12, så jag gick ut för lunch. Idag fick det bli Subway till lunch, så gott! Till efterrätt blev det en islatte på Starbucks. Sedan promenerade jag över till Karon och kollade läget. Men det fanns inte så mycket att se, eller så var det jag som inte hade någon energi, fär det var verkligen så varmt och kvavt ute idag. När jag väl kom tillbaka till hotellet hade solen vågat sig fram och jag hann med någon timma i alla fall vid poolen.
Men helt ärligt så gör det inte så mycket att vädret blev som det blev idag. Efter fyra månader så tröttnar man lätt på att ligga i en solstol. Så det var rätt gött att promenera lite. Imorgon däremot får det gärna vara bra väder, för jag vill pressa lite nu så jag får lite mer färg innan jag åker hem. Ni som tror jag kommer vara jättebrun har fel... dels jobbar man en hel del här, sedan har vädret svajat lite den sista månaden.... så jag är väl ungefär lika brun som jag blir efter en vecka i spanien... eller nått.
Nu ska jag fortsätta kolla på filmen jag började se igår. Får se om jag orkar klart idag. Har varit så trött det sista, men tror det är värmen. Är verkligen en helt annan värme nu än för en månad sen. Det känns kvavt varenda dag. Så det dricks mycket vatten. Sanningen är ju den att jag faktiskt åkte på vätskebrist i förra veckan igen. Och ja, fyyy vad dåligt man kan må av det kan jag lova. Denna gången höll det inteni sig i 3 dygn i alla fall, vilket var skönt!
En dag med lite av varje
Imorgon ska jag försöka uppdatera lite bilder, för jag har ett gäng på lager, men just nu är jag verkligen så himla trött och klockan är bara 20.30. Men inatt kunde jag verkligen inte sova, och idag har det gått i ett känns det som.
Började jobba klockan 7, redan då var jag trött. Få barn hemma, mem väldigt busiga idag så energin tog slut snabbt kan jag lova. Sedan kom Lovisa och Maria förbi barnhemmet med. Karro satt redan på flyget till sverige. Nu sitter även Maria på flyget. Men Lovisa däremot träffar jag på torsdag igen innan hon flyger tillbaka till sverige på fredag tror jag.
Sedan har vi även haft ett filmteam på barnhemmet. Vill inte skriva så mycket om det, om vilken kanal osv. Men en dokumentär inför 10årsdagen av tsunamin i december. Herregud, 10 år sedan. För er som inte vet så startades ju detta barnhem efter tsunamin för att hjälpa drabbade barn och familjer. Inga av dem bor kvar där idag, utan har kommit vidare i livet. Sussi och Hans började som volontärer för barnhemmet, när Sussi själv förlorade sina två döttrarbi tsunamin.
I alla fall så har det varit fullt upp på barnhemmet idag som sagt. Får se om ni ser mig i tv-rutan i vinter. Det filmades en hel del, bland annat när jag sitter och spelar kortspel med barnen.
När jag slutade jobba åkte jag direkt till hotellet i Kata. De kände direkt igen mig från förra gången. Och som tack för att jag bor här igen så fanns det ett gott fruktfat i kylen med vattenmelon, vindrubor & annanas. Lämnade sakerna på rummet, och gick sedan ut och åt. Men nu är jag redan tillbaka och är hur trött som helst. Så nu blir det frukt och film. En kväll i min smak just nu. Imorgon räknar jag med poolhäng.
En liten notis till mig själv: Jag måste testa att köpa annanas hemma. Har aldrig gillat det. Nu helt plötsligt älskar jag det. Men kanske inte alls är samma sak hemma.
Men som sagt, nu blir det film! Godnatt!
Nerpackat och tomt
Vad konstigt det helt plötsligt blev. Började med att jag packade väskan för morgondagen. Direkt när jag slutar jobbet imorgon eftermiddag blir jag upphämtad av taxin som ska göra ner mig till Kata för ännu några dagar på hotellet "Alpina phuket nalina resort & spa. När jag ändå var i packartagen tänkte jag ge plats åt den nya tjejen som kommer medan jag är borta. Hon kommer flytta in i detta rummet. Så jag började helt enkelt packa ner mina kläder från klädhängaren här i rummet. Det jag kommer använda innan jag åker hem åkte ner i klädlådan, resten ner i resväskan. Man kan väl säga att det mesta är nerpackat och redo för att åka hem till sverige.
När jag kommer tillbaka från Kata på torsdag har jag ju bara helgen kvar på barnhemmet. Pon i köket tyckte jag skulle åka hem till sverige, spara ihop lite pengar och komma tillbaka som volontär i fyra månader. Men jag tror inte det blir så, haha. Nu har jag uppfyllt min dröm, att göra volontärarbete på detta barnhem. Och det är absolut inget jag ångrar, snarare tvärtom. Jag har med mig minnen för livet härifrån. Och jag har utvecklats enormt som människa. Men en gång räcker för min del. Däremot vet jag att jag kommer komma tillbaka och hälsa på. Inte bara en gång, utan varje gång jag är i närheten! Älskar Thailand och vet att jag kommer ha vägarna förbi. Om inte annat så tar jag mig vägarna förbi!
Nu däremot ska jag sova. Klockan är 22.30 och jag börjar jobba klockan 7. Godnatt på er hemma i sverige!
På besök i tempel
Denna dagen har verkligen gått i ett. Började jobba klockan 10, och då skulle vi åka iväg till ett tempel direkt. En av våra pojkar tillbringar en månad av sommarlovet i det templet, som en munklärling eller vad man ska kalla det. Man kan väl kanske säga att det är motsvarigheten till vår konfirmation. Och gör dem detta ser det väldigt bra ut för dem i deras papper i framtiden.
Men innan vi kunde åka iväg packade vi med hur mycket mat som helst. Började fundera på vilka som skulle kunna äta all den maten. När vi kom fram till templet skulle all den maten lastas upp på ett buffébord, tillsammans med hur mycket annan mat som helst, som annhöriga till munklärlingarna haft med sig. Sen började en liten cermoni då munkarna fick i tur och ordning (de var indelade i grupper) fick gå och hämta mat i sina silverskålar, och så fick vi kolla på när de åt sin mat. När alla munkarna hade hämtat mat fick vi gå in och äta av buffén. Kul att se hur en buddhistisk cermoni kan gå till. Självklart var det kul att träffa pojken med. Han bor med sin mamma här på barnhemmet (hon jobbar i köket). Hon var självklart jättestolt över sin son och ville ta massor av bilder. En bild ville hon ha med sin son och oss två volontärer som var med vid cermonin. Det var då mycket viktig att vi inte rörde vid honom när han hade sina munkkläer, samt att vi satt på var sin sida av honom. Han stod och vi satt på huk bredvid honom. Hängde aldrig med riktigt varför man skulle göra det, men det skulle man!
Nästan diekt när vi kom hem var några barn sugna på att åka till poolen och bada, sagt och gjort, vi hann med lite poolbadande i eftermiddag med.
Sedan blev det även tårtkalas efter maten med, då vår thailändska chef fyller år idag. Så man kan verkligen säga att vi hållt igång, vilket resulterade i att jag är hur trött som helst nu ikväll. Ska skypa med mamma om 45 minuter, sedan tänker jag nog sova. Sömnen inatt var sådär. Världens åskoväder, vilket resulterade i två livrädda hundar på rummet. Den ena blev lugn bara av att få komma in. Den andra blev inte lugn förrän jag satte mig på golvet och klappade honom, stackarn.
Jobb imorgon och måndag. På måndag efter jobbet åker jag till Kata igen. Det ser jag fram emot!
vad kommer man sakna och inte sakna
Det finns mycket jag kommer sakna när jag kommer hem ifrån thailand, men det finns mycket som jag inte kommer sakna också.
På sakna-listan har vi bland annat:
Alla barnen, såklart! Dessa barn har gjort ett avtryck i mitt hjärta som jag inte trodde var möjligt. Hur säger man hejdå? När jag säger hejdå till barnen så vet jag att jag en dag kommer träffa i alla fall en stor del av dem igen, för jag vet att jag kommer hälsa på barnhemmet igen. Så jag väljer att säga på återseende tror jag.
Jag kommer sakna barnhemmets underbara mat såklart, samt kökspersonalen. Deras mat är i toppklass, och jag har vågat testa på maträtter som jag aldrig trodde jag skulle våga mig på. Kommer även sakna all underbar frukt som finns här. Och jag kommer definitivt sakna alla dessa fruitshakes som har köpts under dessa fyra månader.Kommer längta ihjäl mig efter en mangoshake hemma i sverige!
Jag kommer sakna värmen. Att aldrig behöva dra på sig hur mycket kläder som helst för att gå ut utan att frysa. Jag kommer sakna att spendera lediga dagar på stranden med en bra bok och ett dopp i det blå emellanåt.
Jag kommer sakn det thailändska folker som över lag är det trevligaste folket jag träffat. Så himla hjälpsamma!
Jag kommer sakna denna stressfria miljö som jag befinner mig i här. Men jag hoppas kunna ta med mig en del av det hem och inte börja stressa upp för minsta lilla igen när jag kommer hem.
Jag kommer sakna att undervisa engelska ute i våra tre thailändska skolor. Det som jag bävade lite för innan jag åkte hit blev något som jag gillade mest.
Och till sist kommer jag sakna att leva så billigt som man kan göra här. Som igår tillexempel. Middag på stranden, med en coca cola, cirka 38 kr.
Jag kommer inte att sakna:
Att alltid svettas. Nu de sista månaderna har det varit så fuktigt i luften. Även om du är nyduschad när du går utanför dörren så dröjer det inte ens 10 minuter innan du är blöt igen.
Jag kommer inte att sakna alla dessa konstiga djur som finns här. Men, det har inte varit ett så stort problem som jag trodde. Den enda gången jag tyckt det har varit riktigt jobbigt var när vi fick ormen. Men annars har jag kommit bra överrens med de små ödlorna som ibland springer inne på väggarna i rummet. Myggen är hemska. Vissa dagar har du hela benen fulla med kliande myggbett.
Jag kommer inte att sakna alla ljud på morgonen, att kanske aldrig få sova ut (vilket jag var inställd på, jag är på ett barnhem som sagt, och vissa dagar får man faktiskt sova ut). Nu på lovet börjar den första volontären kllckan sju på morgonen. Igår morse hade jag ställt klockan på 9. Men sovmorgonen var bara att glömma. 6.15 knackar det på dörren och en pojke står och skriker mitt namn. Börjar tro att det kanske hade hänt något, så jag kom på benen snabbt. Men nej, han skulle bara visa att han börjat hjälpa oss med morgonsysslorna som att sopa gången och så, hahab.
Jag kommer inte att sakna trafiken här, för den är helt kaotisk. Även om jag litar på mig själv när jag kör, så litar jag inte på någon annan. Nu har jag bara kört moppe i fyra månader. Får se hur första bilfärden hemma i sverige blir!
Jag kommer inte sakna snabbkaffe som jag levt på i fyra månader, haha . Fast just nu, i skrivande stund sitter jag på ett café med en god latte. Men längtan efte min kaffemsaskin är just nu stor
Så just nu ser jag fram emot att komma hem till sverige, samtidigt som jag inte vill lämna. Men jag ser fram emot att möta nästan hela familjen på landvetter, jag ser fram emot en massa tid tillsammans med familjen och vännerna. Och jag saknar verkligen min lilla katt Alvina, som säkert kommer vara stensur på mig när jag kommer.
Jag längtar verkligen tillbaka till jobbet just nu. Både til barn och kollegor, så den 12 maj kommer jag nog skutta iväg till jobbet.
Lite av varje
Jag satt och skrev ett inlägg igår kväll, men självklart ville inte internet fungera som jag ville, så det inlägget bara försvann.
Nu har jag i alla fal varit tillbaka på barnhemmet i några dagar, efter min vistelse i Kata. Det är alltid skönt att komma tillbaka till barnhemmet när man varit därifrån några dagar. Alla dessa söta barn... som jag ska lämna om 12 dagar. Allt här på barnhemmet flyter i alla fall på. Barnen har fortfarande sommarlov, börjar skolan i mitten av maj igen. Förutom vår lilla 4åriga pojk som börjat i förskolan igen. Så på dagarna syselsätter vi oss med pyssel, lek, promenader och badande i poolen som vi har tillgång till. Självklart passar jag på att mysa med dem extra mycket när jag vet att jag lämnar dem snart.
Imorgon är jag ledig och tänkte göra ett sista besök på min favoritstrand, Banana beach. Lär inte hinna dit fler gånger, för nästa gång jag är ledig åker jag tilbaka til Kata... ops, så det kanl gå! Mådde så himla bra när jag var där nu så jag beslutade mig för att spendera mina sista lediga dagar där med. Varför inte liksom... vet ju inte när jag kommer till Thailand nästa gång (förhoppningsvis 2016 när jag fyller 30, hihi). Så jag åker dit måndag eftermiddag efter jobbet, och åker tillbaka torsdag förmiddag innan jag börjar jobba. Och när jag kommer tillbaka nästa vecka jobbar jag bara torsdag - söndag, sedan är det dags att återvända till sverige!
Igår efter jobbet åkte jag förresten ner till Nai yang. Maria och Karro var tillbaka efter lite kringresande i Thailand. Så det blev en middag på stranden och massa skvaller. Härligt att träffa sina gamla volontärskollegor som man bott med så länge. Så idag åkte de till Similan, men på fredag möter jag upp dem för lite strandhäng innan jobbet!
Igår förresten kom ett litet kusinbarn till världen. Grattis Mattias och Jennie till er lilla flicka. Ser fram emot att träffa henne när jag är hemma igen.
Detta blev ett inlägg med lite av varje. Blir verkligen så när man inte bloggat på några dagar. Kör lite bilder från dessa dagar med.
Dags att åka tillbaka till barnhemmet
Sitter än en gång ute på balkongen med en kopp kaffe när jag skriver i bloggen. Jag har hunnit med frukostbuffén och att packa ihop mina saker. Om cirka en timma är det dags att gå ner och checka ut från "Alpina phuket nalina resort & spa" för denna gång. Känner mig lika nöjd över hotellet som sist gång vi bodde här, 2012. Men nu är det dags att åka tillbaka till barnhemmet. Bokat taxi tilbaka klockan 11, med taxikillarna utanför hotellet. Som vanligt är det krångligt att få dem förstå vart jag ska, de är mest vana att köra turister till turistställen. Men jag tror han fattade någorlunda.
Var längesen jag kände mig såhär fräsch som jag gör nu efter dagarna här på hotellet. Brännan har bättrats på rätt bra, duschat i varmvatten och bara levt gott helt enkelt. Jag har verkligem njutit till fullo, men ser fram emot att komma tillbaka til barnhemmet med såklart. Men... jag har faktiskt planer på att åka tillbaka hit på måndagen den 28.e april på eftermiddagen när jag slutat jobbet. Och sedan stanna til torsdag 1 maj, då jag tror jag börjar sent (har inte fått schemat för maj än). Detta var verkligen inte planen från början . Men när jag känner hur mycket jag uppskattade denna vistelsen, varför inte tillbringa mina sista lediga dagar på samma sätt. Känns som man kanske kan unna sig det... eller?
Hoppas att ni hade en mysig påskafton hemma i sverige igår! Jag spenderade hela dagen vid poolen. Igår var det så varmt så det fick bli upp och ner i poolen hela dagen. På kvällen gick jag ut och åt och sedan shoppade jag lite. Blev lite armband och ett par skor.
Nu ska jag dricka upp kaffet för att sedan börja förbereda mig för hemfärd till barnhemmet. På tal om hemfärd, om 15 dagar har ni mig i sverige.
Överklass tjej... eller något i den stilen.
Morgonen här i Kata började väl kanske inte helt bekymersfritt. Okej att safteyboxen krånglade igår. Men när jag idag vaknade upp först av världens åsksmäll och att det spöregnar ute, då ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om igen. Men sen hör jag att det även droppar inne i rummet. Självklart har ac:n satt igång och krångla med under natten någongång, alltid är det något.
Gick ner och pratade med dem i receptionen. De skulle skicka upp hjälp och jag kunde gå in och njuta av frukostbuffén, alltid lika gott! ac:n fixades... en stund i alla fall. Blir uppringd på rummet för att dubbelkolla att allt är i sin ordning. När hon frågar kollar jag bort mot ac.n och ser att det droppar vatten igen, suck. Blir då ombedd att packa mina saker så kommer någon upp och hjälper mig att byta rum. Skönt, men mest krångel kändes det som då. Jag ville ju bara ner till poolen. 10 minuter senare kommer en av väskbärarna med sin fina "guldiga" väskvagn. Någonstans här börjar jag känna mig som en överklasstjej. Jag som bara ska vara här i tre dagar har inte så tunga väskor direkt... en kabinväska, en strandtygväska och min lilla kånkenryggsäck. Jag fick inte bära något själv, allt skulle upp på vagnen. Sen gick vi mot det nya rummet. Han stancade utanför ett av rummen som har dubbeldörr in. Ett sånt rum som jag bara fantiserat om hur det ser ut innanföt. Han förklarade att jag fick ett rum som kallades för "villa". Jotack... gick in och bara kollade. Då kände jag mig ännu mer som en överklasstjej kan jag meddela. Två badrum, varav det ena har en jacuzzi, två utrymmen med soffor, ett rätt så stort kök, stor hall, och stort utrymme som sovdel, samt en balkong som är tre gånger så stor som min är hemma i Trollhättan. Det var bara att tacka och ta emot.
Surfade in på hotels.com bara för en stund sen och kollade vad jag skulle få betala för dessa två nätter som ska spenderas i detta rum om jag skulle boka det, och jag kan väl säga att det är inget jag skulle betala när man jobbar som volontär. Så ibland lönar det sig med lite krångel. Just det...80kvm stort är rummet. Alltså större än min lägenhet hemma. Så jag har det rätt bra här i Kata.
Förutom rumkrånglet så har jag spenderat dagen vid poolen. Så himla skönt. Bara njutit och bättrat på solbrännan lite. Läst bok och svalkat mig i poolen om vartannat. Nu sitter jag ute på balkongen och dricker en kopp kaffe. Sen blir det en dusch med hårinpackning och sånt, varmdusch är jag inte van vid längre, så detta är lyxigt. Sedan ska jag gotta mig med en cider ute på balkongen innan det är dags att gå ut och äta och kolla runt i lite butiker.
Känner mig faktiskt inte alls ensam. Det känns snarare skönt att göra denna avstickaren. Sen är volontärer så vana att ha ledig tid ensam, så det är inget konstigt.
Bilder i bloggen dröjer nog tills jag är tillbaka på barnhemmet. Rätt kasst wifi här så det tar en hel evighet.
Ha det gott hemma i sverige, det ska jag ha här. Saknar er, men det känns så mycket lättare nu, för jag vet att jag träffar nära och kära om bara ett par veckor!
Framme i Kata
Idag har jag hunnit med lite av varje kan man väl säga. Började jobba klockan sju imorse och kom upp i högvarv ungefär en minut efter, då jag inser att en av pojkarna är helt borta. Han fanns ingenstans på hela barnhemmet, vart skulle han vara klockan sju på morgonen liksom, om inte i sängen? Men det var bara att stressa ner igen, han hade åkt med kökspersonalen för att handla mat inför veckoslutet. Så kan det vara.
Jag har även kört bil för första gången här i Thailand, med barnen.... mamma och pappa ni kan andas ut! Det var inte riktigt som det låter. En av våra bilar ville inte starta så vi behövde ta den till verkstaden som ligger en bit bort. Eftersom det inte är en vanlig personbil utan mer en liten lastbilsliknande bil med flak som barnen sitter på, så väger den ju lite mer. Så jag utsågs rätt snabbt av Hans att sitta bakom ratten och styra, eftersom jag inte är så stor av mig. Och som alltid när man ska någonstans så vill hundarna med. Så mig bakom ratten, tre glada hundar plus våran treåriga flicka på flaket gav vi oss iväg. Hans och Jesper (volontär) puttade bilen tillsammans med alla barnen. Fort gick det inte, men jag tror de blev lite peppade av att höra mig i framsätet heja på och skrika "Come on!". När vi hade lämnat bilen var det konstigt nog bara jag och hundarna som var pigga, haha.
När jag slutade jobbet klockan fyra skyndade jag mig iväg till min bokade taxi. Sedan bar det av ner till Kata. Samma hotell som jag, mamma och Malin bodde på för två år sedan. Kändes tryggt att komma hit då man kände igen personalen. Checkade in, fick lite krångel med Safteyboxen (hände i Malaysia med, varför?) gick ut för att äta middag. Blev en tonfiskpizza. Märker mer och mer att man inte väljer thaimat när man äter ute. Kan vara för att man äter det både till lunch och middag på barnhemmet (världens goaste thaimat dock). Sedan var målet att uppsöka den svenska godisbutiken, detta hade jag väntat på i åtminstonde ett par veckor. Men då visar det sig att den är stängd, och mitt godissug är värre än värst! Men jag kan förstå att det kanske inte går runt här längre då Kata har invaderats av ryssar typ. Alla skyltar är på ryska och thai. Alla du möter
är typ ryssar, och dem är väl inte intresserade av svenskt lösgodis.
Då blev jag sugen på en drink istället och begav mig tillbaka till hotellets bar. Samma bartender som sist gång. Insåg rätt snabbt att de inte hade cosmopolitan på sin drinklista, men han var snäll och gjorde en åt mig ändå. Så nu är jag tillbaka på rummet, utan lösgodis (fick bli annat godis) men med en god cosmopolitan i magen istället.
Tänker bädda ner mig och läsa en bok. Imorgon vill jag komma upp i tid för frukostbuffén och sedan poolhänh hela dagen. Känner inget behov av att ta mig till stranden då jag badat i havet i 3,5 månad. Detta hotellet har en riktigt härlig pool så det ser jag fram emot!
En vanlig dag...
Ibland försöker jag stanna upp lite och tänka på vilken annorlunda vardag jag har här i Thailand, om man jämför med hemma i sverige. Som idag tillexempel började jag inte förrän två. Passade på att ta moppen och äte frukost på stranden. Hur ofta gör man det hemma till exempel. Här gör man det rätt ofta! Billigt är det med. Beställde in ett "frukostpaket" eller vad man ska kalla det. Två rostade mackor med marmelad, müsli med mjölk och färsk frukt, kaffe och en tallrik med frukt... 150 bath, 30 svenska kronor. Galet!
Nästa gång vi hörs är jag i Kata på minisemester!
matlagning
Firande av Sonkran
Igår firades det Sonkran här på Phuket. Sonkran är alltså det thailändska nyåret. Största delen av Phuket har valt att begränsa detta firandet till endast en dag, men andra delar av Thailand kan fira upp till fem dagar. En dag kändes alldeles lagom. Man kan väl kort säga at det är en riktigt rolig högtid, men väldigt knasig.
Tidigt på morgonen åkte barnen och några ur thaipersonalen iväg till tempel. Hängde inte riktigt med vad som hände där, vi hade tänkt att åka med för att se och fattade som att vi skulle åka vid lunchtid. När vi vaknade var alla redan iväg. Men det är så det är här, man hänger inte alltid med. Jag har lärt mig att bara gilla läget, haha. Så vad de gjorde i templet låter jag var osagt så att jag inte säger fel.
Men sedan blev klockan ett och det var dags för oss att få vara med och fira nyåret. Tre stora baljor med vatten fylldes upp uppe på flaket på vår bil. Barnen målade alla i ansiktet. Tydligen något man gör för att välsigna människor. Sedan åkte första gänget iväg. De fick bli barnen och de tre danska volontärerna. Jag, Lovisa och hennes kusin som hälsade på igår inväntade andra vändan. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss. Vi visste att man kastade vatten på andra människor på bilflak och vid sidan av vägen, men när vår bil kom tillbaka och vi såg hur barn och volontärer såg ut så började vi ana.
Tillslut var det i alla fall våran tur att åka iväg. Och ja vad ska man säga, det var verkligen vattenkrig och vi blev genomblöta. Det är klart att alla tycker det är roligt att kasta vatten på bilen med västerlänningar, haha. Vi åkte ner till Nai yang och begav oss in i paraden som alla andra. All kastade verkligen på alla, inga sura miner från någon. Alla skrattade och var glada. Riktigt roligt att ha varit med om denna högtiden som man bara har hört talas om innan.
Bilden på mig och Lovisa är tagen innan vi begav oss in i vatenkriget. Det blev helt enkelt en bra sista dag för Lovisa här på barnhemmet. Klockan 19 var det dags för henne att checka ut. Min rumskamrat som jag delat detta med under 3 månader, lite mer än 3 månader till och med. Kändes riktigt tråkigt när hon åkte, men jag vet att vi ses om sisådär 2 veckor, då hon och hennes kusin rest klart och kommer tillbaka hit en sväng.
Idag är det exakt tre veckor kvar tills jag landar i sverige igen. Jag börjar känna mig redo för sverige nu, tror jag. Jag har ingen jättejobbig hemlängtan, men jag har hemlängtan... Börjar verkligen sakna mer och mer saker hemifrån. Och jag börjar bli riktigt nyfiken på att se min lägenhe som mamma och pappa (och tydligen Jimmy med) fixat med när jag varit här i Thailand. Sedan saknar jag självklart familjen och vännerna väldigt mycket. Men dessa tre veckor lär gå fort och jag är verkligen snart hemma hos er igen. Känns så himla konstigt att detta som jag planerat för under ett helt år, verkligen snart är slut. Galet.
Till sist:
Jag hoppas att du morfar, hade en helt underbar 85årsdag.
Jag hoppas också att Linda och Christin hade en helt underbar bröllopsdag.
Jag håller även tummarna för att jag snart får ett litet kusinbarn:)
Sonkran på ingång
Till helgen (på söndag) är det dags att fira det Thailändska nyåret, Sonkran. Det är den högtiden då man kastar vatten på allt och alla. Fick tips av Hans att vi verkligen ska sova med låst dörr, för vaknar barnen innan oss volontärer så försöker de väcka oss med vatten, haha. Tydligen är det begränsat här var man får lov att kasta vatten, så vi ska ner med barnen till Nai yang för att få uppleva detta. Så det kommer bara vara att lasta upp barn och volontärer på bilflaket och ge oss in i vattenkriget...
Jag är ledig den dagen men kommer ändå självklart att hänga med barnen. Sedan fick vi även en varning av Hans att helst inte ge oss ut själva på moppe då det händer extremt mycket olyckor. Läste på aftonbladet att ett par hundra brukar dö i trafikolyckor under sonkran. Så märker vi att det är oroligt på söndag så åker vi hem direkt med barnen. Men vid Nai yang brukar det nog var rätt så lugnt.
Ikväll ska jag ut och äta med Lovisa. Blir middag på stranden i Nai thon. Det ska bli trevligt:)
Bjuder på en bild av en riktig goding!
En poliskontroll utöver det vanliga
Tog ensväng till stranden imorse för att äta lite frukost och njuta av solen lite innan jobbet. Men det var mest mulet på stranden och tillslut kom det lite regn med, så då valde jag att åka tillbaka till barnhemmet istället.
När jag åkte hem var jag med om, eller i alla fall såg en liten speciell trafikkontroll. Här är det rätt vanligt med poliskontroller. De stoppar väldigt gärna oss västerlänningar eftersom vi är kända för att köra som galningar här nere, gärna med lite alkohol i kroppen. Så ofta när man ser en poliskontroll så är det mest västerlänningar som blir stoppade. Jag har klarat mig hittils, men mina volontärkollegor har blivit stoppade. Jag tror i och för sig att jag klarar mig rätt bra i en kontroll då jag har bäde svenskt och internationellt körkort. Saknar du körkort kan du få böta ca 600 bath (120 kronor).
Men i alla fall idag.... denna kontroll var inte med poliser, utan detta var militärer med vapen och grejer. Bilar fick köra in i en kontroll, och mopeder i en annan. Många blev stoppade! Rätt som det var när jag kollade åt sidan såg jag 3-4 personer sitta i diket med handklovar på sig... Kände hur pulsen gick upp. Ett tag såg jag mig själv sitta där i diket med handklovar, haha. Men när jag kom fram till själva kontrollen vinkade de bara förbi mig... då andades jag ut. Sen körde jag lugnt och försiktigt hem till barnhemmet.
Har en timma kvar tills jag börjar jobba. Tänkte kolla klart sista delen av serien Bron (första säsongen). Började kolla sista avsnittet inatt innan jag hade nightwath, men när jag kom tillbaka på rummet så orkade jag inte kolla klart. Ikväll har jag min tredje nightwatch på raken, kanske borde börja kolla andra säsongen av Bron då.
Vet faktiskt inte om jag förklarat vad som menas med Nightwatch? Det är i alla fall att vi varje natt (00.30) går upp och kollar över området och kollar in i barnens rum att allt är lugnt och att alla är på plats. Vi är alltid två som har nightwatch tillsammans. Antingen en volontär och en ur thaipersonalen, eller två volontärer. Så inatt har jag min tredje på raken, men det funkar.
Hoppas ni har en go dag hemma i sverige!
Ett inlägg om lite av varje
Är det något som jag har blivit bra på under denna vistelsen i Thailand så är det att kunna hantera ensamheten på ett bra sätt. Det låter hemskt när man uttrycker sig så, men det är faktiskt sant. För oftast när du är ledig så är du ledig ensam. Hemma i sverige går jag inte ut på stan och äter lunch ensam tillexempel. Men det gör man här.
Just nu tillexempel sitter jag på cafét igen. Klockan är typl 10.30 och jag börjar jobba kl 12. Att sitta inne på rummet hela dagen innan man börjar jobba är inget roligt, då är det skönt att kunna ta moppen 5 minuter bort och njuta av en god kaffe. Nu när man besökt cafét några gånger har de även lärt sig att jag älskar kaffe latte. Det är samma nere vid vårat frukostställe nere vid stranden, de vet precis vad vi brukar vilja äta.
Jag börjar känna ett slut på min vistelse här i Thailand med. Om exakt 4 veckor befinner jag mig i sverige och vaknar upp till första dagen hemma. Det känns konstigt på något vis att jag faktiskt kommer lämna detta som varit mitt hem och vardag under så lång tid. Men samtidigt saknar man sin vanliga vardag en hel del. Hemlängtan har jag lyckats hantera bra. Hade rätt mycket hemlängtan för sådär tre veckor sedan. Självklart har jag fortfarande hemlängtan, men det känns som dessa veckor går så snabbt så jagkommer knappt hinna längta hem.
Av oss volontärer som levt ihop under största delen är det bara jag och Lovisa som är kvar. Lovisa åker härifrån på söndag. Då kommer jag bo ensam i rummet. Nästa torsdag åker jag ner till Kata för att spendera tre nätter på ett underbart hotell. Och eftersom man lärt sig att vara ensam mycket här så ser jag inga problem i att åka dit ensam. Där ska jag njuta av god mat, poolen, shopping, en drink innan läggdags mm. Och när jag kommer tillbaka till barnhemmet har jag bara två veckor kvar. Det är verkligen ingenting. Nej, så jag tänker ta vara på tiden härmoch bara njuta. Innan jag vet ordet av det är jag hemma igen.
Just det... till helgen firas det thailändska nyåret, Sonkran. Det är då man kastar vatten på allt och alla som vistas utomhus. I övriga thailand firar man detta under flera dagar, men Phuket har valt att begränsa det till en dag. Jag gissar på att det är för att det är så mycket turister här kanske. Men det ska bli kul att få uppleva detta såklart. Jag tror och hoppas att vi ska ut med barnen från barnhemmet så de får vara med på detta. Jag är egentligen ledig den dagen, men kommer såklart fira dagen med barnen.
Och på tal om barnhemmet, killarna i Happy Tour som ska cykla mellan sverige-Thailand för att samla in pengar till barnhemmet, befinner sig nu i Danmark. Hejja hejja. www.happytour.se
Detta blev ett blogginlägg som innehöll lite av varje. Blir så ibland:)
Sverige, om 27 dagar ses vi!
Vattenfall
I morse åkte jag och Lovisa iväg med moppen strax innan kl 9. Vi åkte mot ett vattenfall i en bit bort. Innan har det inte varit någon idé, då det inte har regnat på så länge, vilket innebär att det inte funnits något vatten som runnit i vattenfallen. Men idag chansase vi och åkte till en park som hade vattenfall. Det rann lite vatten, men inte så mycket som man hoppats. Lär ju regna en hel del till innan jag åker hem, så kanske kommer åka tillbaka en gång till.
Nu däremot blir det jobb 13-22. Imorgon är jag ledig. Hoppas på bra väder så det kan bli stranden!
En orm på besök
Igår var det nära jag bokade första bästa flyget hem till sverige... okej, det kanske var att överdriva. Men när jag går in på vår toalett och ser en orm där vattnet från duschen rinner ner, då kände jag mest för att försvinna faktiskt. Innan vi visste ordet av det var typ alla barn inne på vårat rum... såklart jättespännande för dem. Jag kan ärligt säga att jag inte tyckte att det var speciellt spännande, haha. Jag såg till att hålla barnen på avstånd, medans Lovisa och Eak bekämpade ormen. Förhoppningsvis blir det inget återseende med den;)
Efter gårdagskvällens bravader tyckte jag och Lovisa att vi förtjänade en god frukost nere vid stranden. Så imorse åkte vi ner till det vanliga stället och åt frukost, för att sedan spendera nåton timma på stranden innan regnet kom. Det märks att det börjar bli regnperiod. Nu åskar det nästan varje natt, ofta regnar det med. Dagarna har hittils klarat sig någorlunda ifrån regnet, men det är nog bara en tidsfråga. Rätt skönt med lite regn, efter konstant sol i 3 månader. Men nu är det så kvavt och fuktigt ute, så man kan knappt ta ett steg utan att svetten rinner.
Nu är det alldeles strax dags för mig att börja jobba!
Idag är jag åtminstonde på benen
Idag är det min lediga dag. Men eftersom jag fortfarande är småkrasslig så tar jag det väldigt lugnt. Tanken var att vila ut på stranden under en parasoll, men imorse kände jag mig allt annat än pigg. Låg kvar i sängen och kände väl att det inte är så smart att spendera dagen på stranden i värmen när man mår dåligt. Vilade istället och nu känner jag mig rätt så pigg... faktiskt.
Så nu sitter jag på ett Café i närheten och dricker en god jordgubbs-smoothie. Känns skönt att faktiskt känna sig sugen på något annat än vatten. De två sista dagarna har jag i stort sett bara fått i mig vatten och lite ris. Inte så mycket näring i det. Men ikväll ska jag nog lyckas få i mig lite mat. Usch vad det låter som jag tycker synd om mig själv. Fast lite har jag faktiskt gjort det. För att ligga med feber 1600mil hemifrån, i ett land där det är 40 grader varmt just nu, det har verkligen inte varit någon höjdare. Men jag har inte kännt mig speciellt ensam då mina underbara volontärkollegor har hjälpt mig med både det ena och andra. Hämtat vatten, kommit med cola, mat, glass... ja det har inte gått någon nöd på mig egentligen.
Resten av dagen kommer jag bara att ta det lugnt och verkligen vila upp mig. Imorgom är det jobb för mig igen och jag vill verkligen fixa att jobba imorgon. Men det ska nog gå bra.
ännu en dag i sängen
Det blev ännu en dag på rummet för min del. Kände mig febrig igår kväll och tänkte att det blir lättast för alla om jag bestämmer mig redan då att jag inte tänkte jobba mitt pass 7-16. Så jag har som sagt legat till sängs hela dagen idag med. Sovit, läst, druckit vatten... nu är klockan 16 och jag känner mig lite piggare.
Hoppas på att känna mig relativt frisk imorgon. Är ledig imorgon, vilket kanske är tur med.
Blir inte roligare inlägg än såhär. Hoppas på bättring snarast:)
