Hur man beter sig på hotell.
Nere vid frukosten idag satt jag och funderade på hur en del människor beter sig på hotell bland annat. Min egen uppfattning om Thailändare är att de är otroligt trevliga. Jag har aldrig träffat så här trevligt folk och det kände jag redan första gången jag kom hit. Ibland kan jag nästan känna att de blir för tillmötesgående när de nästan ber om ursäkt när de kommer och serverar maten och jag sitter och kollar på te.x min mobil.
För mig är det så självklart att bemöta dem med stor respekt som tar emot oss och servar oss. Att ge dem ett leende, ett tack. Men så finns det de som går och beställer stekt ägg vid frukosten borta vid kocken, står inte och väntar utan räknar med att kocken kommer ut med ägget, vilket han gör. De kollar knappt upp på honom när han serverar dem. De ler inte, de tackar inte. Jag beställde själv ett stekt ägg till frukosten. Stod kvar och väntade den ynka minuten det tog, tackade och tog min tallrik för att gå tillbaka och han kunde fortsätta steka ägg och göra omelett till alla som vill ha.
Eller killen som står och tar emot en vid frukosten för att skriva upp rumsnumret. Han ler alltid. Det minsta jag kan göra är att le tillbaka. Säga mitt rumsnummer. Men imorse insåg jag hur många som enbart går förbi honom utan att säga hej eller någonting, utan istället bara slänger upp nyckeln med rumsnumret i ansiktet på honom. Näää så gör man inte.
Har så svårt att förstå hur man kan bete sig så. Fast å andra sidan kanske det inte är till de människorna som thailändarna stannar och småpratar med. I förrgår när jag var nere och åt middag i restaurangen kom frukostmannen fram och vi pratade säkert i 15 minuter om hur olika liven i Sverige och Thailand kan vara. Jag älskar att höra på deras historier.
Men... Nu ska jag inte klaga mer på detta. Det blåser en hel del idag. Men jag trotsade detta och ligger vid poolen ändå. Varmt är det. En bra bok (men hemsk) som sällskap: "Medan han lever" av Elaine Eksvärd och härlig utsikt så kan jag definitivt spendera förmiddagen här.
En sväng till Patong...
Idag äntligen fick jag solat lite. Men det varade inte sådär jättelänge. Mest moln hela tiden. Men rätt behagligt att ligga där och läsa bok och lyssna på poddar. Tillslut gav jag i alla fall upp.
Bestämde mig för att ta en sväng till Patong och köpcentret Jungcylon. Kan helt ärligt säga att jag inte kände igen mig. Och då är det bara 2 år sedan jag var där. Det var totalt ombyggt och mycket större än sist. Folk precis överallt. Kände rätt snabbt att jag inte skulle bli långvarig. Gick på jakt efter nya converse-skor till mig och mamma. Lyckades även hitta en ny kabinväska då min gav upp i Frankfurt på nervägen. En blå fin blev det. Blev middag på mitt favoritställe: Wine connection. Körde lasagne idag. Gott. Sen kan jag nästan säga ärligt att jag sprang till taxin. Längtade bara hem till min lilla resort här. Jag som fick för mig att eventuellt boka ett boende i Patong på en av mina ledigheter. Den tanken är borta. 2.5 timma räckte gott och väl.
Nu har jag landat på hotellet och tänker bara ta det lugnt resten av kvällen. Inte så många dagar kvar av semestern här nu innan jag börjar på barnhemmet. Söndag klockan 11 börjar jag. Men här har man då ingen jobbångest. Det var ju därför jag åkte hit. Min lilla semester innan var ju bara en bonus.
Aochalong villa resort & spa
Idag checkade jag alltså ut från hotellet i nai Yang. Blev upphämtad av min bokade taxi och åkte mot det nya hotellet. Men ja, chaffisen hade ingen koll alls på vart detta låg. Men som alltid här så löser man det på ett eller annat sätt. Och fram kom jag. Åkte in på en väldigt avskild och enslig väg med lösa bufflar runt omkring. För att komma ut till civilisationen skulle jag alltså vara tvungen att gå någon kilometer med bufflar, tänkte jag.
Väl framme möttes jag av en underbar liten resort. När jag läst omdömen om detta hotellet innan har flera nämnt managern Steve som skulle vara helt fantastisk. Och det var han. En som gör allt för sina gäster. Rummet var inte klart så jag gick och satte mig för att äta lunch med underbar utsikt. Rätt som det var ringde Steve till restaurangen och berättade att jag kunde komma för att checka in. Service!
Sen var det bara att installera sig på rummet. Såg fram emot en eftermiddag vid poolen. Fortfarande lika blek som när jag åkte. Men när jag kom ut var det regn så det stod härliga till.
Men förutom regnet har jag det riktigt gott. Precis ätit lite god mat med ett glas vin till. När jag satt där i godan ro kom det helt plötsligt en padda krälandes förbi på sin kvällspromenad. Detta är Thailand... hemma hade restaurangen fått stänga om den invaderades av paddor. Men här sitter vi kvar och äter.
Imorgon hoppas jag på sol så jag kan ligga vid poolen hela förmiddagen. Sedan funderar jag faktiskt på att åka till Patong framåt eftermiddagen.
Vin vid solnedgången
Så här mycket uppdateringar får ni inte sen när jag börjar jobba. Just nu har jag all tid i världen när jag är ledig.
Ikväll tänkte jag äta på en restaurang på stranden. Hamnade hos "phens" som.hade riktigt god mat sist jag var här. När jag blev visad till ett bord tyckte jag att kvinnan vid bordet bredvid kändes bekant så var tvungen att kika en gång till. Visade sig att det var Anki som är volontär på barnhemmet och som jag träffade igår. Blev både middagssällskap och vinsällskap. Trevligt! På vägen tillbaka blev det Nutellapannkaka... avis Malin? Idag fick jag även testa på thai kunskaperna jag fick på thai kursen när jag gick hem. Några killar i 15års ålders gick bredvid och hälsade och flamsade sig. Jag hälsade... Och frågade hur det var med dem. Då blev de tysta .;)
Nu är jag tillbaka på rummet. Tänker skölja av mig lite snabbt igen och sedan bädda ner mig och kolla på film.
Bokat taxi till nya hotellet imorgon
Samma taxi-killar som körde när Mamma och Malin var och hälsade på mig sist. Blir nog bra. Har även bokat moppe som jag ska hämta nästa söndag. Blir bra det med.
Jag kan inte riktigt förklara, men jag älskar detta land och ställe. Man kan tycka att det finns mycket turister på Phuket. Men när man som jag kommer sakna så nära lokalbefolkningen med så tror jag man ser det på ett annat sätt. Och tanken att åka tillbaka några veckor när jag har 8-9 veckors sommarlov bara växer. Kanske får bli så ;) jag mår så himla bra här. Går liksom inte att beskriva.
Soi dog
Jag hoppas på att hinna med lite av varje denna gång jag är i Phuket. Men något jag tänker se till att göra, som jag redan hade tänkt att göra sist gång men gjorde det aldrig, är att besöka Soi Dog. Här i Thailand finns många gatuhundar. Bara idag har jag tappat räkningen på hur många jag sett. Alla mår inte bra såklart. Soi dog hjälper hundar som haft det svårt och ger dem en chans tillbaka till livet. På detta center får man göra besök och vara med och hjälpa till med enklare saker, te.x att mata dessa hundar. Och katter som också finns där.
Det finns volontärer på plats, samt mer kunnig personal så som veterinärer. Så detta står faktiskt överst på min to dom list denna gång. Något säger mig att det kanske blir mer än ett besök då det bara ligger ett par kilometer från barnhemmet.
En annan sak jag vill göra är att besöka den svenska skolan i Kamala. Hade varit roligt att se. Vem vet, om några år kanske jag vill testa på det ;)
Så detta är två saker jag hoppas jag ska få möjlighet att göra innan jag åker hem.
Nu däremot ska jag bege mig ut för att äta lite mat. Och leta ny kabinväskor då min gav upp när jag kom till Thailand.
Nyår 2016
Gott nytt år till alla hemma i Sverige. Hoppas erat nyår var bra. Här firade jag med barnen på barnhemmet. Men i år tonades hela nyår ner här på grund av att deras kung dog här för ett tag sedan, vilket betyder landsorg. Så helt ärligt märkte man knappt av att det var nyår här i Nai Yang.
Igår strax innan 13 blev jag upphämtad av Sussi och Hans utsnför hotellet. Så himla härligt att se dem igen. Sedan åkte vi raka vägen upp till barnhemmet. Att gå igenom grinden där kändes lite som att komma hem. Alla hundar kom springandes. Och ja, det är en del hundar. Fyra hundar bor på barnhemmet, samt Sussi och Hans tre hundar.
När vi kom var lekarna redan igång så det var bara att hoppa in i ett lag och köra dragkamp. Varför vänta liksom. Jätteroligt att se alla "mina" gamla barn. De flesta kände igen mig och mötte mig med ett stort leende. Här är det inte riktigt som i Sverige där vi slänger oss om halsen när man träffar någon man känner. Jo, Ponn i köket gjorde faktiskt det när jag kom.
Myste runt på barnhemmet hela dagen. Det blev 5-kamp och pyssel för barnen. Passqde även på att stanna över middagen. Kan bara konstatera att Ponn och Miaaw fortfarande gör gudomligt god mat.
Eftersom nyår är så nertystat i år så började jag faktiskt redan försöka få tag på taxi tillbaka till hotellet runt 20-tiden. Vilket var omöjligt.... Men som tur var så erbjöd sig Pann (barnhenmets chafför) att köra hem mig till hotellet. TACK! Han var ledig men valde att spendera kvällen med barnen ändå.
Somnade strax efter 23 och sov in det nya året. Vilket behövdes då jag fortfarande inte vant mig vid tidsskillnaden. Brukar ta ett par dagar för mig. Det var om mitt nyår.
Idag däremot tänkte jag sova ut. Inget alarm. Men klockan åtta flög jag upp av att det spelades någon thailändsk sång i någon högtalare utanför. Lite av charmen med detta land... Ibland händer det saker och man har ingen aning om varför. Så det var liksom bara till att börja vakna till liv. Vet fortfarande intr vad det var för sång.
Idag står stranden på schemat. Min gamla strand Nai yang. Nu är det dags att få lite färg. Sedan ska jag även kolla in vart jag ska hyra moppe. Mopparna som fanns på barnhemmet när jag jobbade här sist finns inte längre. Istället får vi hyra egna. Finns tydligen ett ställe här i Nai Yang som hyr ut till rabatterat pris till oss. Ska även passa på att planera mina lediga dagar också. Fick mitt schema igår. I slutet av Januari tar jag nog en liten avstickare till Bangkok.
Men nu.... Lite bilder från gårdagen. Sedan smörja in mig med solkräm och bege mig till stranden. Bara 29 grader idag.
På plats i Thailand.
Ja nu är jag äntligen på plats i Thailand. Från det att jag sa hejdå till familjen på Landvetter så tog det ca 24 timmar. Alla mellanlandningar gick riktigt smidigt. Det som drog ut på tiden var att planet från Bangkok till Phuket blev rejält försenat. Och eftersom jag inte sover så bra på flygplan så hade jag varit vaken ca 30 timmar när jag kom till hotellet igår kväll vid 22-tiden thailändsk tid. Var riktigt skönt att få sova inatt. Även om kroppen inte riktigt hänger mer i tidsskillnaden. Helt plötsligt vaknade jag och var klarvaken mitt i natten. Och nu på morgonen helt slut.
Hotellet jag bor på just nu är helt okej. Kanske inget jag skulle checka in på i flera veckor. Frukosten är viktig för mig på hotellet och den var inget speciellt alls. Men men... Mätt blev jag.
Idag är det nyår. Jag ska alldeles strax ge mig ut och se om jag kan skaffa ett thailändskt simkort att sätta in i min gamla mobil. Det underlättar en hel del att ha det. Kika lite nere här vid Nai Yang. Sedan åker jag med Sussi och Hans (de som driver barnhemmet) för att fira nyår med alla goa härliga ungar på barnhemmet. Längtar efter att få komma dit. Bilder kommer såklart.
Annars känns det väldigt skönt att vara här. Innan jag skulle åka ifrågasatte jag mig än en gång varför jag ska ut och resa alldeles ensam i den stora världen. Men så räcker det jag kommer till Thailand så känner jag mig som hemma. Detta är mitt klimat. Och folket här ärnså otroligt vänliga.
Men som sagt, nu står simkort på schemat. Och att bunkra upp med vatten. Har ju åkt på vätskebrist förr här nere så det vore ju onödigt att göra det igen;) Mamma du kan vara lugn, jag häver i mig vatten.
Alla ni hemma i Sverige: GOTT NYTT ÅR!
Nu är det dags!
Landar i Thailand på kvällen den 30e december. Och då har jag ju faktiskt 10 dagars semester innan jag ska befinna mig på barnhemmet. De första tre nätterna har jag bokat i Nai yang. Tänker ju nämligen fira nyår på barnhemmet. Gissar på att det blir massa roliga lekar. Ett nyår jag sent ska glömma.
Tänker se till att uppdatera ofta här under resan. Så håll utkik. Nästa gång jag uppdaterar här är jag faktiskt i Thailand.
Nu är det dags!
Nu är julen över för i år. Och jag kan börja förbereda mig ordentligt för resan. På torsdag lyftet planet. Packningskaoset råder som vanligt när jag ska iväg någonstans. Fast för en gång skull tror jag att jag har någorlunda koll.
Landar i Thailand på kvällen den 30e december. Och då har jag ju faktiskt 10 dagars semester innan jag ska befinna mig på barnhemmet. De första tre nätterna har jag bokat i Nai yang. Tänker ju nämligen fira nyår på barnhemmet. Gissar på att det blir massa roliga lekar. Ett nyår jag sent ska glömma.
Tänker se till att uppdatera ofta här under resan. Så håll utkik. Nästa gång jag uppdaterar här är jag faktiskt i Thailand.
Då är det snart dags igen...
Då var det dags att uppdatera här inne lite igen. Allt är alltså klart att jag kommer åka tillbaka till barnhemmet än en gång för en ny volontärsperiod. Denna gång blir det inte lika lång period som sist gång. Den resan har jag gjort känner jag. Men ja, jag kan helt enkelt inte släppa barnhemmet. Och det kommer alltid ha en stor betydelse för mig.
Under min kommande resa kommer jag försöka uppdatera lika mycket som sist gång. Dels för att kanske kunna locka fler till att våga sig ut i världen och göra något man drömt om. Men även för min egen del. Att på ett enkelt sätt kunna gå tillbaka och minnas.
Jag kommer alltså starta min nya period på barnhemmet måndag 9/1-17 Så det är några månader kvar. Men innan dess ska det hinnas med en hel del för att förbereda sig inför resan. Närmast på tur står att kontakta vaccinationscentralen. Måste även börja kolla flygresor ordentligt. Tanken är att åka ner tidigare och fira nyår på barnhemmet. Det ville jag redan förra året egentligen, men så blev det aldrig. Så i år kommer jag fira nyår med alla härliga ungar. Något säger mig att det blir ett nyår att minnas för lång tid framöver.
Inför första resan 2014 var jag som ett nervvrak dessa månaderna innan avresan. Jag var så nervös för vad jag skulle möta. Eller skulle jag ens komma fram, jag hade ju aldrig tidigare flygit helt ensam. Och till råga på allt med massa mellanlandningar. Men inför denna resa känner jag ingen nervositet alls. Ser fram emot att träffa alla goa ungar. Sussi och Hans, Wow, och alla andra som arbetar där. Och såklart även alla goa hundar som också bor där. Även om det kommer kännas lite tomt att inte bli mött av allas vår Packad. Som tyvärr blev påkörd för ett tag sedan och dog. Den hunden alltså...
Fina Packad som alltid var med där det hände saker. Här tar han sig en go tupplur mellan sina vardagliga upptäcksfärder.
Barnhem Muang Mai
Kommer uppdatera här när det närmar sig. Så håll utkik. Och vill man, så kan man läsa hela min första resa här i bloggen. Så... i´m back! Thailand, barnhemmet, snart kommer jag!
Ännu en resa på gång.
Hej! Trodde verkligen inte att jag skulle gå in här och skriva igen. Men jag kan med glädje meddela att jag ska tillbaka till barnhemmet för en ny volontärsperiod. Jag åker i Januari så än är det ett tag kvar. Men när det närmar sig börjar jag uppdatera här igen. Hoppas ni hänger med även denna gång? Jag längtar i alla fall!
Sista inlägget
Då var det dags, sista inlägget i denna blogg. Jag har varit hemma i lite mer än en månad. De första veckorna var jag så himla glad över att vara hemma hos familjen och vännerna. Ska jag vara helt ärlig så tänkte jag inte tillbaka så mycket på tiden i Thailand. Jag njöt av Sverige.
Efter två veckor ungefär var det som om jag vaknade upp och faktiskt insåg att jag bodde på barnhemmet i fyra månader, tillsammans med världens finaste barn. Jag kunde knappt tänka på dem utan att jag fick kämpa emot tårarna. Värre var det när jag fick frågor om tiden i Thailand, för då fick jag med kämpa emot tårarna. Varför tårar? Jo, man saknar barnen enormt mycket. Den platsen de fck i mitt hjärta går inte att beskriva. Ett tag kändes det som mitt hjärta fanns på två olika ställen, både i thailand och i sverige. Detta gjorde att jag kände mig extremt känsloladdad. Jag som redan är rätt känslig av mig, ni kan ju ana att det kändes lite jobbigt där i ett par veckor och känna sig ännu mera känslig och blödig. Men som tur var gick det över...
Idag börjar jag få mer distans till min resa som jag gjorde. Idag går der lättare att svara på frågor om resan, innan kändes det som min vardag och att det inte fanns så mycket att berätta. Idag inser jag att jag gjort något som långt ifrån alla gör i sitt liv. Jag var med barnen i deras vardag, men för min del så är det så långt ifrån min egen vardag jag kan komma. Så självklart finns det massor att berätta. Och frågar någon så berättar jag med glädje det jag varit med om.
Skulle jag göra om det? Där kan jag svara rätt sabbt att jag inte kommer åka iväg på volontärarbete i 4 månader igen. Dels krävs det en hel del planering för att få saker att fungera här hemma i sverige. Och för mig som är hemmakär egentligen så var det ett stort steg att "flytta" utomlands i 4 månader. Jag kommer inte låmna min familj och vänner igen. Däremot hade jag aldrig fixat detta utan dem. Tack för att whatsapp (gratis sms) och skype (gratis samtal) finns. Att kunna få ett litet sms av vännerna då och då gjorde att man kände sig närmare hemma än vad man var. Och helgens skypesamtal med mamma och ibland övriga familjen, hjälpte enormt mycket när man hade hemlängtan emellanåt. Speciellt de två sista veckorna.
Har detta förändrat mig som person. Att åka iväg och jobba som volontär på ett barnhem får nog vem som helst att ändras lite som person. Jag har lärt mig att uppskatta tillvaron lite mer tror jag. Ta tillvara på sånna saker som jag saknade lite extra mycket nere i Thailand. Jag kan inte säga att det var svårt att se dessa barn på barnhemmet, för barnen har det verkligen jättebra på detta barnhemmet. De får gå i skolan, de får BRA mat och de får åka iväg på utflykter och aktiviteter. Men självklart känner jag en stor tacksamhet att jag växt upp som jag gjort, i en trygg familj.
Jag kommer alltid att minnas denna tid som en positiv del i mitt liv. Något jag är glad att jag gjorde. Jag kommer alltid minnas alla härliga barn! Och även om jag inte kommer åka tillbaka som volontär så kommer jag se till så att jag kan åka tillbaka och hälsa på dem. Barnhem Muang Mai kommer alltid finnas med mig. Saknar er sååå mycket.
Till sist vill jag bara skriva det, att om du som läser detta sitter och funderar på att göra en sån här sak. Gör det. Du kommer ångra dig senare i livet. Och undrar ni över något eller vill ha hjälp hur man kan gå till väga så hjälper jag gärna till så gott det går. Jag följde min dröm, och det är det bästa jag någonsin gjort!
2 veckor sedan...
Idag är det exakt två veckor sedan jag gjorde min sista dag som volontär på Barnhem Muang mai. Jag har inte riktigt varit hemma i två veckor än. På tisdag är det två veckor sedan jag landade här i sverige.
Det har varit härligt att vara hemma hos sina nära och kära. Jag har njutit varenda dag, och jag uppskattar det jag har här hemma. Dagarna har gått i ett. Jag har träffat familj och vänner i stort sett varje dag. Jag har arbetat en vecka nu och älskar att vara tillbaka på jobbet.
Men självklart så saknar jag barnen och barnhemmet otroligt mycket. Igår fick jag en riktig stor längta-tillbaka-känsla som var så stark att jag hade kunnat sätta mig på flyget för att få krama alla barn. Barnen kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag ångrar inte min resa till Thailand.
Inom några dagar ska jag försöka få upp lite bilder som ett avslut på denna blogg. Har hur mycket bilder som helst som jag måste gå igenom. Men helt ärligt, så kan jag säga att jag knappt kollat på bilderna från Thailand, för så fort jag ser bilder på barnen börjar ögonen tåras av längtan! Tror det fortfarande är för nära inpå. Jag får ge det en vecka till eller två. :)
Några rader hemifrån sverige.
Nu har jag varit hemma i sverige några dagar. Skulle landat i måndags kväll, men flyget från Bangkok var rejält försenat, så jag missade flyget jag skulle med i Frankfurt. Istället fick det bli en liten ofrivillig övernattning i tyskland. Men jag måste säga att Lufthansa skötte det väldigt smidigt och slussade alla som missade sina flyg till hotell så man fick en säng att sova i. Sedan tog jag första flyget till Göteborg på tisdag morgon. 9.20 landade jag. Efter den långa hemresan kändes det väldigt skönt att landa på svensk mark.
Jag har nog fortfarande inte förstått vad jag har varit med om. Det kommer nog ta ett tag att smälta alla intryck och upplevelser. Jag saknar redan barnen hur mycket som helst. Samtidigt som jag njuter av att vara hemma i min egna vardag. Dessa dagar har gått åt till att träffa familj och vänner. Det har varit fullt upp, men det gillar jag. På måndag börjar jag jobba. Då har jag varit ifrån jobbet i 5 månader. Så det ska bli skönt att komma tillbaka! Om sanningen ska fram så var jag på jobbet och kramade om barn och kollegor tre timmar efter att jag landade i Sverige. Så man kan väl säga att jag saknat dem.
Jag ska sätta mig någon dag och gå igenom alla mina bilder. Sortera och rensa. Och när det är gjort tänker jag ladda upp lite bilder på denna blogg som jag tidigare inte visat.
Men nu ska jag återgå till att njuta av att bara vara hemma i min lägenhet. Jag ska försöka komma i fas med tiden. Jag är fortfarande jättetrött på kvällarna, men vaknar jättetidigt på morgonen. Idag vaknade jag strax efter 7, så sent har jag inte vaknat innan. De andra dagarna har jag vaknat strax efter 6.
Ha det gott, det ska jag ha!
Hem till sverige
Ja, då sitter man här på rummet, färdigpackat och klar. Klockan närmar sig halv nio här på kvällen. Klockan fem imorgon bitti blir jag upphämtad av taxi. Så nu är det inte många timmar kvar innan jag lämnar barnhemmet och Thailand.
Hela denna dagen har verkligen bara sprungit iväg. Jag fattar inte vad som hände egentligen. Men nu har jag sagt hejdå till Sussi och Hans, jag har sagt hejdå till Ponn i köket och snart ska jag gå ut och krama alla barnen hejdå med. Dessa fina barn.
När jag gjort det ska jag skypa med mamma tänkte jag, kolla igenom packningen en sista gång och sedan försöka sova några timmar i alla fall. Tror inte jag kommer förstå att jag lämnar barnhemmet förrän jag sitter på flyget hem.
Jag återkommer när jag är i sverige med lite mer bilder och så.:)
Sista kvällspasset är gjort!
Idag har jag arbetat mitt absolut sista kvällspass här på barnhemmet. Känns konstigt. Om några timmar har jag även min absolut sista nightwatch. Så imorgon och på söndag jobbar jag morgonpassen, sedan är det verkligen över. På måndag morgon åker jag från barnhemmet klockan fem och där börjar resan hem mot sverige, mot mina nära och kära som jag verkligen saknar sjukt mycket just nu. Men innan det ska jag ta tillvara på dessa två sista dagar lite extra mycket. Krama barnen lite extra mycket!
Idag innan jobbet tog jag moppen ner till Nai yang för att äta frukost tillsammans med Lovisa och hennes kusin. Sedan blev det lite strandhäng där regnet och solen avlöste varandra med jämna mellanrum. När klockan blev 13 och jag behövde åka hem mot barnhemmet igen sa vi hejdå. Denna gång sa vi hejdå för en lång tid framöver då Lovisa just nu sitter på planet till Stockholm. Men planen är att ses i sommar!
Nu tänker jag försvinna in i Camilla Läckbergs värld innan det är dags för nightwatchen.
Dags att lämna Kata för den här gången
Snart dags att checka utifrån hotellet här i Kata. Sitter just nu och njuter av en kopp kaffe. Har haft några härliga dagar här i Kata, även om vädret varit sämre än sist jag var här. Men några timmar vid poolen har det blivit. Och jag har haft det gott ändå både ute när jag kollat runt, eller när jag suttit på hotellrummets balkong och slappat med en bra bok. Just nu har jag precis gett mig på Camilla Läckbergs andra deckare, "Predikanten".
Om en timma ska jag vara utcheckad och klar, taxin är bokad till klockan 11. Då bär det tillbaka till barnhemmet. Slutspurten på denna resa kan man väl också kalla det. Fyra arbetsdagar kvar, sedan åker jag hem till sverige tidigt på måndag morgon. Just nu är jag så inställd på att åka hem, så hemlängtan är stor. Ska bli skönt att komma hem och träffa alla!
Bjuder på lite bilder från de senaste dagarna från barnhemmet och ifrån Kata. När jag kommer hem ska jag köra en bildbomb här i bloggen (när jag har en riktigt bra internetanslutning) som avslut på denna blogg, Så det kommer komma ett par inlägg ifrån sverige med, innan denna bloggen kommer sluta uppdateras, men ändå finnas kvar såklart!
Pysslar och har oss i vårat Happy Tour-rum. Ni följer väl killarna som cyklar sverige-thailand för att samla in pengar till barnhemmet. www.happytour.se
Coolingar
När det är dåligt väder i Kata är det tur att Starbucks finns.
Sötnosen! Såhär glad är man när man nyss ätit chokladkaka.
Utsikten från hotellets balkong.
Jag ser att bilderna hamnat lite huller om buller. Blev så under uppladdningen, men känner att jag inte orkar fixa det just nu.
Det känns så konstigt just nu, att det liv jag levt i fyra månader verkligen börjar gå mot sitt slut. Man börjar göra saker för sista gången. Idag till exempel jobbar jag mitt näst sista kvällspass. Jag har min näst sista nightwatch. Nu jobbar jag alltså två kvällspass och två morgonpass.
När jag slutar jobbet klockan 16 på lördag funderar jag på att åka ner till Nai yang och köra en manikyr/pedikyrkväll, så man känner sig fin när man kommer hem till sverige, Det bästa hade väl varit och göra det på söndag när jag jobbat klart mitt sista pass. Men något säger mig att jag kommer vilja stanna på barnhemmet den kvällen, äta sista middagen med barnen, krama dem lite extra, och självklart få ordning på packningen. För det lär ta sin lilla tid. Men tror jag ska klara mig ifrån övervikten rätt så bra, för jag kommer lämna kvar mycket saker jag hade med ner. Sängkläder till exempel väger en del, handdukar mm. Däremot ska en del skor med hem + två nya par converse, som jag förmodligen kommee bo i under våren och sommar.
Nästa gång vi hörs är jag på barnhemmet. :) Och tack Sofia för den fina kommentaren här i bloggen. Älskar att gå in och se att det kommit någon ny kommentar. Ni har fortfarande några dagar på er att göra mig glad:)
Kata bjuder på regn och molnigt
Åh... hade precis skrivit ett inlägg, så tappar jag internet och sedan var det tydligen borta...
Så jag kör en kortvariant av det inlägget. Vaknade i alla fall upp till ett mulet Kata. När sedan regnet kom efter frukost så valde jag att skippa poolhänget. Istället slog jag mig ner på balkongen med en bok, och lyssnade på regnet som smattrade. Helt plötsligt hade klockan hunnit bli 12, så jag gick ut för lunch. Idag fick det bli Subway till lunch, så gott! Till efterrätt blev det en islatte på Starbucks. Sedan promenerade jag över till Karon och kollade läget. Men det fanns inte så mycket att se, eller så var det jag som inte hade någon energi, fär det var verkligen så varmt och kvavt ute idag. När jag väl kom tillbaka till hotellet hade solen vågat sig fram och jag hann med någon timma i alla fall vid poolen.
Men helt ärligt så gör det inte så mycket att vädret blev som det blev idag. Efter fyra månader så tröttnar man lätt på att ligga i en solstol. Så det var rätt gött att promenera lite. Imorgon däremot får det gärna vara bra väder, för jag vill pressa lite nu så jag får lite mer färg innan jag åker hem. Ni som tror jag kommer vara jättebrun har fel... dels jobbar man en hel del här, sedan har vädret svajat lite den sista månaden.... så jag är väl ungefär lika brun som jag blir efter en vecka i spanien... eller nått.
Nu ska jag fortsätta kolla på filmen jag började se igår. Får se om jag orkar klart idag. Har varit så trött det sista, men tror det är värmen. Är verkligen en helt annan värme nu än för en månad sen. Det känns kvavt varenda dag. Så det dricks mycket vatten. Sanningen är ju den att jag faktiskt åkte på vätskebrist i förra veckan igen. Och ja, fyyy vad dåligt man kan må av det kan jag lova. Denna gången höll det inteni sig i 3 dygn i alla fall, vilket var skönt!
En dag med lite av varje
Imorgon ska jag försöka uppdatera lite bilder, för jag har ett gäng på lager, men just nu är jag verkligen så himla trött och klockan är bara 20.30. Men inatt kunde jag verkligen inte sova, och idag har det gått i ett känns det som.
Började jobba klockan 7, redan då var jag trött. Få barn hemma, mem väldigt busiga idag så energin tog slut snabbt kan jag lova. Sedan kom Lovisa och Maria förbi barnhemmet med. Karro satt redan på flyget till sverige. Nu sitter även Maria på flyget. Men Lovisa däremot träffar jag på torsdag igen innan hon flyger tillbaka till sverige på fredag tror jag.
Sedan har vi även haft ett filmteam på barnhemmet. Vill inte skriva så mycket om det, om vilken kanal osv. Men en dokumentär inför 10årsdagen av tsunamin i december. Herregud, 10 år sedan. För er som inte vet så startades ju detta barnhem efter tsunamin för att hjälpa drabbade barn och familjer. Inga av dem bor kvar där idag, utan har kommit vidare i livet. Sussi och Hans började som volontärer för barnhemmet, när Sussi själv förlorade sina två döttrarbi tsunamin.
I alla fall så har det varit fullt upp på barnhemmet idag som sagt. Får se om ni ser mig i tv-rutan i vinter. Det filmades en hel del, bland annat när jag sitter och spelar kortspel med barnen.
När jag slutade jobba åkte jag direkt till hotellet i Kata. De kände direkt igen mig från förra gången. Och som tack för att jag bor här igen så fanns det ett gott fruktfat i kylen med vattenmelon, vindrubor & annanas. Lämnade sakerna på rummet, och gick sedan ut och åt. Men nu är jag redan tillbaka och är hur trött som helst. Så nu blir det frukt och film. En kväll i min smak just nu. Imorgon räknar jag med poolhäng.
En liten notis till mig själv: Jag måste testa att köpa annanas hemma. Har aldrig gillat det. Nu helt plötsligt älskar jag det. Men kanske inte alls är samma sak hemma.
Men som sagt, nu blir det film! Godnatt!
Nerpackat och tomt
Vad konstigt det helt plötsligt blev. Började med att jag packade väskan för morgondagen. Direkt när jag slutar jobbet imorgon eftermiddag blir jag upphämtad av taxin som ska göra ner mig till Kata för ännu några dagar på hotellet "Alpina phuket nalina resort & spa. När jag ändå var i packartagen tänkte jag ge plats åt den nya tjejen som kommer medan jag är borta. Hon kommer flytta in i detta rummet. Så jag började helt enkelt packa ner mina kläder från klädhängaren här i rummet. Det jag kommer använda innan jag åker hem åkte ner i klädlådan, resten ner i resväskan. Man kan väl säga att det mesta är nerpackat och redo för att åka hem till sverige.
När jag kommer tillbaka från Kata på torsdag har jag ju bara helgen kvar på barnhemmet. Pon i köket tyckte jag skulle åka hem till sverige, spara ihop lite pengar och komma tillbaka som volontär i fyra månader. Men jag tror inte det blir så, haha. Nu har jag uppfyllt min dröm, att göra volontärarbete på detta barnhem. Och det är absolut inget jag ångrar, snarare tvärtom. Jag har med mig minnen för livet härifrån. Och jag har utvecklats enormt som människa. Men en gång räcker för min del. Däremot vet jag att jag kommer komma tillbaka och hälsa på. Inte bara en gång, utan varje gång jag är i närheten! Älskar Thailand och vet att jag kommer ha vägarna förbi. Om inte annat så tar jag mig vägarna förbi!
Nu däremot ska jag sova. Klockan är 22.30 och jag börjar jobba klockan 7. Godnatt på er hemma i sverige!
